Balans & personkemi
Genom fridykningen har jag lärt känna mig själv bättre, eller ska jag säga att jag lärt känna mina jag bättre? Jag har genom träningen hittat olika personligheter inom mig. Den som är mest dominant är tävlingsinriktad och vill allt, vilket är bra men inte alltid.
Två personer
I höstas läste jag en bok som beskriver det som att det finns två olika system i hjärnan. Det ena som “…”hett” – emotionellt, reflexartat och omedvetet…” och det andra som “…ett “kallt” – kognitivt, reflekterande, långsammare och mer krävande…”. Innan jag läste boken hade jag börjat kalla mina olika jag för “Nicole Ett” och “Nicole Två”. Jag upplever att det är den förstnämnda Nicole som motsvarar det heta systemet. “Nicole Ett” tar över när det kommer till träning, tävling och ja…det mesta. Det är hon som kommer fram när jag inte hinner reflektera. “Nicole Ett” vill allt! Och hon vill göra det bra. Rikigt bra! Eller, det räcker inte med bra. Det ska vara perfekt. Måttligt duger inte. Lagom är inte tillräckligt. Det ska vara bäst och lite till. Hon är en ja-sägare och går in med 110% i allt hon gör. Hon är här och nu och släpper allt annat runt omkring oavsett hur viktigt det är. Att “Nicole Ett” är så dominant är mycket det som gör mig till den jag är, som gör att jag åstadkommer det jag gör. Hon är min bästa vän i framgång men kan även vara min fiende. Det kan bli för mycket och tillslut orkar jag inte mer. Huvudet eller kroppen säger nej men “Nicole Ett” lyssnar inte på det. För att kunna prestera under en längre tid är det inte hållbart att låta henne ta över, det sliter ut mig. Hon vill mer än jag mäktar med. Det behövs en balans, en balans mellan de olika systemen, “Nicole Ett” och “Nicole Två”, för att skapa långsiktighet i det jag gör. Vissa människor har förmågan att lyfta fram den andra sidan av mig eller rent av balanserar upp min dominanta sida med sin egen personlighet. I fridykningen har jag turen att ha en sådan person vid min sida, utan honom hade det inte varit detsamma.
Personkemi
Jag har förmånen att träna med Valdemar, en av Sveriges bästa fridykare och femma i statisk apnea (STA) i VM i poolfridykning 2018. Han har en förmåga att hålla mig på jorden, han har förstått hur jag fungerar och vet vad jag behöver för att göra något långsiktigt och hålla ihop. Han vet vad jag behöver när jag själv inte ens vet det. Han ger mig stöttning och utmanar mig att inte alltid prestera 110%, att våga göra något 80% och inte mer. För jag behöver inte någon som pressar mig, det gör jag så bra själv. Det jag behöver är någon som uppmuntrar mig att fridyka utan att ständigt simma och hålla andan längre. För en perfektionist, med en envishet och en vilja att bevisa att allt är möjligt, kan det vara en utmaning. Många gånger har jag räddats av att ha Valdemar där som känner mig och kan reflektera när jag verkar ha tappat förmågan själv. Personkemin är extremt viktig när man ägnar så många timmar tillsammans, som vi gör, energierna måste stämma. Att det fungerar så bra beror nog på att vi är så olika. Vi balanserar varandra. Trots att vi är så olika har vi ändå ett grundläggande förhållningssätt, till mycket, som liknar varandras. Vi väljer att se på saker positivt. Jag känner alltid att det finns en gemensam övertygelse om att vad som helst är möjligt. Vi delar bilden av att min kapacitet och förmåga är gränslös och att jag kan åstadkomma vad jag vill om jag vill det. Det är så jag väljer att tänka och när jag kan dela den tanken med någon finns det inga tvivel.
Tillsammans med människorna omkring oss skapar vi den framtid vi tror på. Därför är det viktigt att omge sig av människor som tror på en och respekterar en för den man är. Inte för den man förväntas vara. Människor som väljer att förstå. Som balanserar ens personlighet. Jag vill omge mig med människor som gör mig till en bättre version av mig själv.
Allt handlar om balans
Apropå balans vill jag gärna berätta om historien bakom kulorna på bilden ovan som symboliserar Yin och Yang. Bilden är tagen på VM precis efter det att jag tagit svenskt rekord i dynamisk apnea, med fena (DYN). Kulorna fick vi med oss från Rebecca Broberg, en naturbegåvning när det kommer till STA! Rebecca har tränat tillsammans med oss under våren och var med på SM där hon tillförde massor av varm, positiv energi och ett lugn på ett sätt som bara Rebecca kan. Rebecca var inte med på VM men ville ändå ha möjlighet att tillföra samma energi även där. Under ett träningspass gav hon oss kulorna som hon ville att vi skulle ha med oss till VM. Under följande träningar inför VM hade vi kulorna uppe och boxen öppen. Det gjorde mig glad bara av att se dem vid poolkanten. På VM glömde vi bort att ta fram dem första dagen men när det var dags för kval i DYN kom vi ihåg dem. Jag lämnade dem vid poolkanten, som alltid. Min official top var 15 minuter bort. Efter min prestation som ledde till ett svenskt rekord ville jag meddela Rebecca om detta och jag tog den här bilden och skickade. Hon berättade då att hon suttit hemma i Sverige och tänkt på oss som var nere i Belgrad och att hon gett oss energi.
Oavsett vad det var som påverkade min prestation vill jag särskilt betona att man ska göra det man tror på och omge sig med människor som delar den tron. Tror man på två kulor i en liten box ska man hålla fast vid det. Fungerar det kan det bara vara rätt. För mig är det viktigt att omge mig med människor som förmedlar lugn och håller mig på jorden. Människor med positivitet och som är ärliga som har en tro på att allt, då menar jag verkligen allt, är möjligt. För att uppleva att allt är möjligt behövs balans. Allt strävar efter balans från de minsta beståndsdelarna, till cellerna, till hela kroppen, både mentalt och fysiskt. Hela universum strävar efter balans. Hela tiden.
Var snäll mot dig själv, var snäll mot andra.
Nicole Edensbo, 2018-08-06
Göteborg, Sverige