Att prioritera sig själv

“Hej Nicole! …jag tycker om att läsa din blogg, se dina bilder, barnen och jag satt på köksgolvet hemma i skogen och såg dig tävla i VM… Du skriver en del om mindfulness, yoga och att va schysst mot sig själv. Där skulle jag behöva bli så mycket bättre…
Jag har gått in i väggen totalt. Det är som att jag bara finns till för alla andra. Jag behöver hitta en hållbar balans… Psykologerna kan inte… Jag vill egentligen bara må bra. Orka med att leva. Jag vill inte kunna springa ett marathon eller tävla. Jag vill klara ut min vardag där JAG oftast blir bortprioriterad.”

En situation ingen ska behöva vara i

Den inledande texten är en sammanfattning av en konversation med en vän som tagit kontakt med mig genom bloggen. Den förklarar en situation som många befinner sig i, då man ständigt prioriterar bort sig själv. Ingen ska behöva göra det. Jag vill sammanfatta några tankar kring det här och hoppas att det kan hjälpa andra i samma situation.

Du är viktigast!

Prioritera alltid dig själv och ditt välmående. Först när du gjort det har du förmågan att hjälpa andra fullt ut. Det är du som är huvudpersonen i ditt eget liv. Alla är sin egen huvudperson i sitt eget liv och ansvarar för det.
Kan du inte hjälpa dig själv kan du inte hjälpa andra. Men ibland kan det nog kännas enklare så. Att sätta alla andra i första hand, att fokusera på andras behov och andras känslor. Det kan kännas lättare att lägga det egna åt sidan för att undvika det man känner istället för att gå in i det på djupet, för att försöka förstå. Jag tror att ju tidigare man lär sig att prioritera sig själv desto lättare är det att ändra riktning. Att rikta fokus inåt. Jag tror att om man inte tillåter känslorna få komma fram ibland blir det svårare att hantera dem när man väl måste, när det inte finns någon annan väg att gå.

Ett litet exempel

Här om kvällen var jag själv hemma. Jag gav mig tid att känna mina egna känslor, att uttrycka mina egna känslor. Det var väldigt viktigt för mig. Jag var ledsen. Jag tillät mig att vara ledsen och mitt uttryck var att gråta. Man måste inte alltid vara starkast i världen och sätta känsloknappen på off. Ibland måste den få vara på. Jag låg i sängen och kände efter vad det var jag kände, vad kom det ifrån och varför kände jag som jag gjorde? Jag hade inte svaren på allt men jag försökte förstå. Förstå hur jag fungerar och hur jag tar mig vidare. Jag grät. Plötsligt surrade det till i telefonen. Mina tankar blev avbrutna och innan jag hann reflektera över om det var rätt läge för mig att fokusera på någon annan började jag med just det. Jag släppte mitt fokus inåt och började fokusera utåt. Jag läste en text från en person som berättade om sina problem. Helt plötsligt, från att ha legat och gråtit och lyssnat på mina egna känslor avbröt jag min egen bearbetning av det jag kände för att lyssna på någon annans problem och hjälpa den personen att hantera dem. Min gråt och mina känslor försvann. …för då.

Lyssna på sig själv

Det är väl så vi människor fungerar. Vi vill naturligt hjälpa andra, speciellt om de har det svårare än oss själva. Men, det behöver inte betyda att våra egna problem inte är verkliga eller lika viktiga att hantera. För att det ska hålla i längden måste vi lyssna på oss själva. Vissa har det naturligt, att prioritera sig själv. För alla är det inte naturligt att sätta sig själv i första rummet. Men när man blivit medveten om hur man fungerar har man tagit första steget på vägen till att göra skillnad, att prioritera sig själv. Alla har olika vägar att gå, alla behöver jobba på olika saker. Det första steget är att blunda, andas och lyssna på sig själv, sitt innersta jag, för att hitta den rätta vägen. Kom ihåg att du duger precis som du är, utan prestation.
Lär känna dig själv. Det tar tid. Låt det ta tid.

En konst

Det är en konst att prioritera sig själv, speciellt när det är så lätt att bli bedömd av andra. Att prioritera sig själv anses vara egoistiskt och är inte alltid förknippat med något positivt. Det kommer inte heller vara den enklaste och bästa lösningen för alla runt omkring dig, i alla situationer, alltid. Men, jag tror att det är den bästa lösningen i längden, för alla.
…jag säger; Våga! Vad är det värsta som kan hända? Det här handlar inte om att strunta i alla andra helt och hållet och vara nonchalant. Har du barn är det ju lämpligt att de får mat på bordet och en kudde under huvudet när de ska sova. Det här inlägget handlar främst om det mentala och hur vi hanterar alla de där “måstena” (som egentligen bara är två?). Läs gärna mitt inlägg Förmåga & kapacitet genom passion. Där skriver jag bland anat om måsten. Jag kommer följa upp det här inlägget med konkreta tips på hur man i vardagen kan bli bättre på att prioritera sig själv.

Nicole Edensbo, 2018-07-22
Göteborg, Sverige