För många möjligheter

I föregående inlägg, Skapa förändring, ställde jag mig frågan varför jag gör det jag gör så intensivt och mer än jag borde. Jag undrar hur det så ofta har en tendes att bli för mycket.
Det handlar om möjligheterna. Möjligheterna som finns där om man väljer att se dem. Och det är just det jag gör

En gammal hiss

En liten anekdot med koppling till att göra något 110% handlar om trappan upp till lägenheten, hissen från 20-talet och möjligheterna att träna. Jag bor fyra trappor upp i ett hus från 20-talet. Ibland har det hänt att hissen i huset stannat mellan två våningsplan. Bland annat på grund av den erfarenheten känns det smidigare att ta trappan, dessutom får jag röra på benen lite mer. En period tog jag bara ett andetag på varje våningsplan hela vägen upp för trappan. Med volfram och bly i väskan och en monofena på ryggen kunde det bli en riktig utmaning, lite extra CO2-träning. Jag valde att se det som något positivt. Samtidigt som jag skriver det här märker jag att det verkligen låter skruvat och tänker att det är tur att jag slutat med det där nu.

Det duger mer än väl att finnas till. Att andas. Se. Höra. Känna.

Magkänsla och förnuft

Se bara. En gammal hiss skapade naturliga tillfällen till CO2-träning och en exceptionell förutsättning för utmattning.
Med det vill jag säga att det är viktigt att tillåta sig själv att blunda för möjligheterna om man känner att de inte för med sig endast gott. Det är där magkänslan kommer in. Den målinriktade jaget kanske inte bryr sig men lyssna också på den andra rösten. Kanske är det förnuftet?

Är det alla möjligheter?

Att alltid se möjligheterna att träna och prestera håller inte i längden. Det kanske är det som är svaret. Alla möjligheter finns framför mig. Jag upplever att jag bara behöver bara sträcka ut mina armar, ta tag i dem och de är mina. De passerar mig varje dag. De är så många att jag inte kan fånga varenda en men jag försöker ändå. Jag fångar in dem men använder dem inte alltid väl, för mitt eget bästa. Tiden måste också räcka till. Det blir för mycket. Det är viktigt att inse att det inte går att göra allt alltid. Att låta en fantastiskt möjlighet bara passera, att bara iaktta den kan göra ont. Att släppa den kan nästan skära i kroppen. Hur roligt det än verkar. Hur spännande det än låter. Hur mycket bättre det faktiskt skulle göra en. Hur bra man än skulle prestera. Det kan vara avgörande. Att våga släppa. Tänk på det, nästa gång du ser en möjlighet. Är det värt det. Lyssna på magkänslan och förnuftet.

Det duger mer än väl att finnas till.
Att andas. Se. Höra. Känna.

Var snäll mot dig själv, var snäll mot andra.

Nicole Edensbo, 2019-01-29
Göteborg, Sverige