• Mindset,  Reflektion

    Mindset & Mindfulness – Föredrag på temat hållbarhet

    Mindset & Mindfulness – Konsten att vara här och nu, acceptera och gå vidare”. Idag höll jag ett föredrag på temat hållbarhet. De som följer min blogg känner nog igen varje ord i namnet på föredraget. Många av mina inlägg handlar om eller grundar sig i mina tankar kring förhållningssätt/mindset och mitt verktyg, mindfulness, som jag använder i olika situationer. Det är så fantastiskt roligt att jag får möjlighet att prata om detta direkt till människor som är intresserade och vill veta mer!

    “Genom Ditt förhållningssätt till världen kan Du åstadkomma mer än Du tror är möjligt! Konsten att vara här och nu, acceptera och gå vidare är viktigt för att kunna hantera olika situationer. Föredraget inleds och avslutas med en övning i mindset där Du får möjlighet att uppleva hur Ditt mindset kan påverka Din prestation.”

    I genomsnitt förbättrade åhörarna sin prestation med 40%. Helt otroligt!

    Föredraget

    Föredraget jag håller inleds och avslutas, som sagt, med en övning och mellan dessa två övningar pratar jag om fridykningen och hur jag utvecklats genom den. Åhörarna får, under föredraget, mer kunskap för att hantera övningen inför att de ska göra den igen. Det relaterar till jobb, träning och livet i stort. Åhörarna får ta del av mitt mindset och hur jag ser på begreppet. Det handlar om förhållningssätt där jag bland annat beskriver tankarna inför en prestation. Detta till skillnad från mindfulness som jag använder som ett verktyg när jag väl är i en prestation. Under föredraget förklarar jag stegen jag själv brukar gå igenom och använda när jag upplever en situation som krävande. De stegen finns i tidigare inlägg, Tips – Tre steg för att acceptera & gå vidare.

    Förbättrad prestation

    Med ingredienserna, erfarenhet, inspiration, kunskap, mindset och mindfulness är tanken att åhörarna ska prestera bättre andra gången de gör övningen. Idag gjorde de verkligen det. Det är så spännande och något jag vill fördjupa mig i. Idag var vi cirka 50 personer som gjorde övningen. I genomsnitt förbättrade åhörarna sin prestation med 40%. Helt otroligt!

    Det viktiga – att inspirera!

    Att medelvärdet förbättrades med hela 40% är såklart fantastisk! Det som, för mig, ändå är viktigast är att kunna inspirera! Inspirera utan att det behöver resultera i en siffra. Jag höll ett liknande föredrag för ett 70-tal personer förra året. Att få möjligheten att stå framför människor och dela med mig av de erfarenheter jag fått genom den resa jag gjort och gör är underbart. Det är något speciellt när de efteråt kommer fram till mig och säger att jag har förändrat deras sätt att se på livet. När de berättar att jag gjort skillnad för just dem.
    Att på ett så enkelt sätt underlätta resan för någon annan känns fint.

    Så mycket mer!

    Det finns så mycket jag vill säga, så mycket jag vill dela med mig av. Genom ett visst förhållningssätt och med rätt verktyg kan alla uppnå mer än de tror. Det är det jag även genom bloggen vill förmedla. Genom bloggen kommer jag, rent fysiskt, inte lika nära varje läsare men jag hoppas att Du som läsare känner närvaron i texten. Att Du finner inspiration i de svarta tecknen på den vita bakgrunden.

     

    Var snäll mot dig själv, var snäll mot andra.

    Nicole Edensbo, 2019-01-30
    Göteborg, Sverige

     

     

    .

  • Mindset,  Reflektion

    För många möjligheter

    I föregående inlägg, Skapa förändring, ställde jag mig frågan varför jag gör det jag gör så intensivt och mer än jag borde. Jag undrar hur det så ofta har en tendes att bli för mycket.
    Det handlar om möjligheterna. Möjligheterna som finns där om man väljer att se dem. Och det är just det jag gör

    En gammal hiss

    En liten anekdot med koppling till att göra något 110% handlar om trappan upp till lägenheten, hissen från 20-talet och möjligheterna att träna. Jag bor fyra trappor upp i ett hus från 20-talet. Ibland har det hänt att hissen i huset stannat mellan två våningsplan. Bland annat på grund av den erfarenheten känns det smidigare att ta trappan, dessutom får jag röra på benen lite mer. En period tog jag bara ett andetag på varje våningsplan hela vägen upp för trappan. Med volfram och bly i väskan och en monofena på ryggen kunde det bli en riktig utmaning, lite extra CO2-träning. Jag valde att se det som något positivt. Samtidigt som jag skriver det här märker jag att det verkligen låter skruvat och tänker att det är tur att jag slutat med det där nu.

    Det duger mer än väl att finnas till. Att andas. Se. Höra. Känna.

    Magkänsla och förnuft

    Se bara. En gammal hiss skapade naturliga tillfällen till CO2-träning och en exceptionell förutsättning för utmattning.
    Med det vill jag säga att det är viktigt att tillåta sig själv att blunda för möjligheterna om man känner att de inte för med sig endast gott. Det är där magkänslan kommer in. Den målinriktade jaget kanske inte bryr sig men lyssna också på den andra rösten. Kanske är det förnuftet?

    Är det alla möjligheter?

    Att alltid se möjligheterna att träna och prestera håller inte i längden. Det kanske är det som är svaret. Alla möjligheter finns framför mig. Jag upplever att jag bara behöver bara sträcka ut mina armar, ta tag i dem och de är mina. De passerar mig varje dag. De är så många att jag inte kan fånga varenda en men jag försöker ändå. Jag fångar in dem men använder dem inte alltid väl, för mitt eget bästa. Tiden måste också räcka till. Det blir för mycket. Det är viktigt att inse att det inte går att göra allt alltid. Att låta en fantastiskt möjlighet bara passera, att bara iaktta den kan göra ont. Att släppa den kan nästan skära i kroppen. Hur roligt det än verkar. Hur spännande det än låter. Hur mycket bättre det faktiskt skulle göra en. Hur bra man än skulle prestera. Det kan vara avgörande. Att våga släppa. Tänk på det, nästa gång du ser en möjlighet. Är det värt det. Lyssna på magkänslan och förnuftet.

    Det duger mer än väl att finnas till.
    Att andas. Se. Höra. Känna.

    Var snäll mot dig själv, var snäll mot andra.

    Nicole Edensbo, 2019-01-29
    Göteborg, Sverige

  • Mindset,  Reflektion,  Reflektion,  Träning & Tävling

    Skapa förändring

    Flera gånger har jag, i tidigare inlägg, skrivit om 110%. Att jag gör lite mer än jag kanske borde. Varför gör jag det? Har jag hittat svaret? Jag försöker förstå. Jag försöker lära mig att se på mig själv och mina handlingar utifrån för att sedan ställa frågorna till mig själv och lära känna mig bättre och göra aktiva val. Jag vill agera istället för att reagera.

    Uppslukad av nuet

    Precis som det där barnet i det tidigare inlägget (Det ska inte krävas en smäll) blir jag ofta uppslukad av det jag gör här och nu. Det är just det jag gör här och nu som är viktigast, allt annat lämnas till “sen”. Jag är mitt inne i min lek, passionen är så stark att jag inte tar in det som händer runt omkring mig. Jag varken ser, hör eller känner signalerna. Hängivenheten. Det är på gott och på ont. Att ge sig in i något så hängivet för med sig mycket positivt men också andra följder. Jag blir ofta så uppslukad av situationen att jag glömmer bort tid och rum. Jag glömmer allt annat runt omkring mig. Det är en egenskap som gör mig till den jag är. En egenskap som gör att jag presterar som jag gör. Utifrån kan det ses som nonchalant och att man inte bryr sig om annat men det handlar inte om det.
    Jag är övertygad om att jag inte är ensam, att det är många som känner igen sig. På sitt sätt.

    Jag varken ser, hör eller känner signalerna.

    Ibland krävs förändring

    I början av året skrev jag att 2019 är året då jag ska bli vän, inte bara, med ordet måttlig utan även innebörden. Det betyder att jag många gånger den senaste tiden har behövt bromsa mig själv även fast drivet inom mig har sagt att “jag klarar lite till, jag vill mer!” Det! Det är för mig en utmaning!
    Någon sa till mig att jag har ytspänning på min bägare hela tiden. Att jag inte klarar av en enda rubbning utan att den spiller över. Som när andra delar i livet faktiskt kräver mer tid. Ibland händer det oförutsedda saker som gör att man måste hitta det där utrymmet, den där tiden som vanligtvis inte finns över i schemat. Det är inte hållbart i längden. Att inte ha något extra utrymme i schemat. Det fick mig att inse att jag behövde skapa förändring.

    Rensa schemat

    Det jag gjorde i höstas var att rensa hela mitt schema. Jag fick inte träna (eller jo, lite. …men mycket begränsat), jag fick inte boka in tävlingar. Det blev istället många promenader som gav utrymme för reflektion, utan prestation. Många gånger var det svårt att inte åka till träningen men det fungerade och nu har jag tillåtit mig själv att komma tillbaka. Jag är tillbaka. Tillbaka med mer energi och inspiration än tidigare! Inför den kommande tävlingen i Riga 9-10 februari har jag sett till att hålla träning och kost på en rimlig och långsiktig nivå. Jag fokuserat på att faktiskt inte göra det där lilla extra utan istället göra 90% och inte mer. Jag har sett till att inte vara för strikt. Snäll mot mig själv. Jag ser så mycket fram emot tävlingen.
    Att få andas apnea!

    Jag är tillbaka. Tillbaka med mer energi och inspiration än tidigare!

    …fortsättning på inlägget kommer på tisdag. Jag tror nämligen jag börjar förstå…

     

    Var snäll mot dig själv, var snäll mot andra.

    Nicole Edensbo, 2019-01-27
    Göteborg, Sverige

  • Mindset,  Reflektion,  Reflektion

    Livet – en ständig balansövning

    Hela kroppen strävar efter balans varje sekund, varje dag, hela livet. Det gäller från de minsta beståndsdelarna till balans när du utforskar en nyupptäckt stig eller dig själv. Om du kommer ur balans kan det krävas en förändring för att hålla ihop och inte falla. Kanske genom att kämpa hårdare eller avstå utmaningen för tillfället för att sedan hitta balansen och komma igen.

    En vacklande övning
    Tänk att du står rak på ett ben med huvudet upp och händerna ner. Det kanske är något du är van vid och inte ser som en direkt utmaning. Troligtvis var det inte lika lätt första gången du provade men du har lärt dig hur du bäst håller balansen. Du kanske inte ens aktivt behöver fokusera eller jobba speciellt mycket med musklerna för att kunna stå still där du står. Du har helt enkelt lärt dig hur du håller balansen i just den övningen.
    Men. Så fort du börjar sträcka ut någon arm eller flyttar på benet du har i luften måste du börja anstränga dig, kanske för att det är en ny övning som du inte är van vid. När du flyttar på benet behöver du balansera upp vikten med en annan kroppsdel. Övningen är ny och du behöver fokusera mer och musklerna behöver vara mer aktiva. Du måste vara närvarande i tanken för att inte tappa balansen och falla. En ny övning kräver mer fokus och styrka för att hålla balansen. Närvaro och lyhördhet.
    Tänk dig samma övning men nu sträcker du ut båda händerna och lutar dig fram, du sträcker ut benet rakt bakåt. En fot på marken, en fot i luften, rakt bak och händerna rakt fram till du inte kan sträcka dig längre. Ju mer du sträcker dig desto större är risken att du tappar balansen om något påverkar dig även fast det vanligtvis kanske inte ens hade märkts. Ju längre från mittpunkten och ursprungsbalansen du rör dig desto mindre påfrestning behövs det för att du ska komma ut balans. Det krävs mer fokus och styrka för att klara av samma påfrestning jämfört med när du stod rakt upp i övningen du var van vid.
    Vad vill jag säga?
    Det är påfrestande att balansera där ute, därför behöver man ibland lugna sig och inte ständigt utsätta sig för nya utmaningar och intryck. Jag upplever att livet är likadant. Att utsätta sig för det extrema gör närvaron extra viktig för att bibehålla balansen. I det extrema kan även konsekvenserna av att tappa balansen bli större. Fallet kan bli hårdare
    Det är då viktigt att börja på nytt, med det lilla. Ibland behöver man krypa ihop till en liten boll med två fötter på jorden och inte kräva så mycket av sig själv för att återhämta sig. Släppa kontrollen och bara vara. Ge sig utrymme och kraft att reflektera. Utforska. Hitta styrkan.
    Kanske kommer de stora intrycken från de små handlingarna och gör upplevelsen mer än tillräckligt?
     Att låta bli utmaningarna även fast de är frestande. Det är en utmaning!
    Våga slappna av, att
     finna sig i det lilla. Långsamt växa, för att sedan sträcka ut sina vingar. Flyga.
    Bygg upp igen
     Grunden är det viktigaste. Hitta en platå. Hitta en stabilitet i det nya och ge dig sedan in i det när du hittat balansen. Är inte grunden stabil kan du troligtvis göra något fantastiskt stort men troligtvis inte det största och inte heller något långsiktigt.
    Ta dig tid. Var tålmodig. Bygg upp en hållbar struktur där du är stark i dig själv. Väx. Kryp ihop och väx igen. Lär dig hitta balansen genom övningen. Det är det viktiga. Var närvarande och medveten. Behåll koncentrationen och kontrollen ett tag för att sedan krypa ihop och slappna av. Kanske har du turen att ha någon vid sida som hjälper dig i början eller som möjliggör att du kan åstakomma mer än du föreställt dig. En stöttepelaren som hjälper dig nå de högsta topparna, de djupaste djupen eller till och med får dig att flyga. Lär dig samtidigt att hitta balansen själv.
    Alla måste hitta sitt ursprung, sin stabilitet, sina förutsättningar och växa därifrån.
    Bygg din egen grund.

    Var snäll mot sig själv, var snäll mot andra.
    Nicole Edensbo, 2019-01-06
    Göteborg, Sverige
  • Mindset,  Reflektion

    Det ska inte krävas en smäll

    Den sista tiden har inneburit ett schema som har varit mer eller mindre fullt. Jag har lagt många timmar på träningen utöver den tid jag lägger jobbet. Jag älskar det jag gör!
    Med träning och jobb på den nivå jag lägger det på finns det inte så mycket tid kvar till allt annat. “Allt annat” kan vara vad som helst. Det vardagliga. Tid för reflektion. Tid för relationer. Tid för att laga en god middag, sitta ner och äta den tillsammans med någon. Tid för att bara vara och känna.

    Någon som inte var med i leken uppmanade att ta det lite lugnt men hos barnet fanns inte en tanke att avsluta leken eller lugna ner sig.

    En reflektion

    Jag satt vid frukostbordet med min familj. Det var människor i alla åldrar. Några barn hade ätit färdigt och började leka. Ett barn rörde sig på golvet i en lek, krypandes under bord och stolar. Springandes och hoppandes på golvet. Helt och hållet inne i leken. Här och nu. Det verkade inte inte finnas något annat än leken i barnets tankar. Skrattande kröp barnet runt på golvet, jagat, på lek, av ett annat barn. Någon som inte var med i leken uppmanade att ta det lite lugnt men hos barnet fanns inte en tanke att avsluta leken eller lugna ner sig. Det var så roligt! Jag vet inte om barnet ens uppfattade orden.
    Barnet var så inne i leken att den fysiska rörelsefriheten i rummet inte hann tas in. Barnet hann, i sin lek, inte sondera rummet. Var är bordskanten? Var ligger mattan? Var finns tröskeln? …och var sticker det ut hyllplan? Så uppslukad av leken ser barnet inte hyllplanet som sticker ut precis i nivå med huvudet. Mitt i barnskrattet kom det en smäll och leken tog ett abrubt slut. Det blev tyst ett litet tag.

    Lyft blicken

     Det ska inte krävas en smäll. Med den reflektionen vill jag säga att det är viktigt att vara här och nu samtidigt påminna om att det är minst lika viktigt att lyfta blicken. Sondera rummet.
    Ta dig tid att lyssna på de runt omkring dig. Ta dig tid att reflektera över vad de har att säga. De ser saker från en annat perspektiv än du. De kanske ser precis vad du går igenom. Kanske har de själva varit där. Lyssna och tänk.

    Tid för dig själv

    Ge dig själv utrymme för reflektion idag. Ta dig tid. Sätt dig ner. Hur mår du? Hur känns kroppen? Hur känns sinnet? Andas.
    Släpp prestationen.
    Vilket rum rör du dig i? Hur ser det ut? Vad ser du inte?
    Fråga någon. Ta dig tid att lyssna på svaret.
    Försvara dig inte. Förstå svaret.
    Bearbeta svaret. Kämpa inte emot.
    Acceptera.
    Lyssna.

    Ta dig tid att lyssna på de runt omkring dig. Ta dig tid att reflektera över vad de har att säga. De ser saker från en annat perspektiv än du.

     

    Var snäll mot dig själv, var snäll mot andra.

    Nicole Edensbo, 2018-11-03
    Göteborg, Sverige

     

  • Mindset,  Reflektion

    Stanna upp – En påminnelse

    Stanna upp

    Andas
    Slappna av i kroppen
    Slappna av i hela kroppen

    Andas
    Blunda
    Blunda och känn din kropp
    Känn hela din kropp
    Lägg ingen värdering i hur den känns
    Känn att du är här och nu

    Andas
    Titta
    Titta på allt runt omkring dig
    Kanske är något fult eller fint
    Titta och lägg ingen värdering i nåt
    Titta på det som är här och nu

    Andas
    Blunda
    Blunda och känn luften som strömmar in i lungorna
    Kanske luktar det illa eller doftar gott
    Lägg ingen värdering i det
    Bara andas här och nu

    Andas
    Blunda
    Blunda och lyssna på ljuden omkring dig
    Lyssna på dina andetag
    De är här och nu
    De är du
    Du är här och nu

    Bara var där du är. Här och nu.

     

    Nicole Edensbo, 2018-08-18

    På tåget mellan Katrineholm och Linköping, Sverige

  • Mindset,  Reflektion

    Balans & personkemi

    Genom fridykningen har jag lärt känna mig själv bättre, eller ska jag säga att jag lärt känna mina jag bättre? Jag har genom träningen hittat olika personligheter inom mig. Den som är mest dominant är tävlingsinriktad och vill allt, vilket är bra men inte alltid.

    Två personer

    I höstas läste jag en bok som beskriver det som att det finns två olika system i hjärnan. Det ena som “…”hett” – emotionellt, reflexartat och omedvetet…” och det andra som  “…ett “kallt” – kognitivt, reflekterande, långsammare och mer krävande…”. Innan jag läste boken hade jag börjat kalla mina olika jag för “Nicole Ett” och “Nicole Två”. Jag upplever att det är den förstnämnda Nicole som motsvarar det heta systemet. “Nicole Ett” tar över när det kommer till träning, tävling och ja…det mesta. Det är hon som kommer fram när jag inte hinner reflektera. “Nicole Ett” vill allt! Och hon vill göra det bra. Rikigt bra! Eller, det räcker inte med bra. Det ska vara perfekt. Måttligt duger inte. Lagom är inte tillräckligt. Det ska vara bäst och lite till. Hon är en ja-sägare och går in med 110% i allt hon gör. Hon är här och nu och släpper allt annat runt omkring oavsett hur viktigt det är. Att “Nicole Ett” är så dominant är mycket det som gör mig till den jag är, som gör att jag åstadkommer det jag gör. Hon är min bästa vän i framgång men kan även vara min fiende. Det kan bli för mycket och tillslut orkar jag inte mer. Huvudet eller kroppen säger nej men “Nicole Ett” lyssnar inte på det. För att kunna prestera under en längre tid är det inte hållbart att låta henne ta över, det sliter ut mig. Hon vill mer än jag mäktar med. Det behövs en balans, en balans mellan de olika systemen, “Nicole Ett” och “Nicole Två”, för att skapa långsiktighet i det jag gör. Vissa människor har förmågan att lyfta fram den andra sidan av mig eller rent av balanserar upp min dominanta sida med sin egen personlighet. I fridykningen har jag turen att ha en sådan person vid min sida, utan honom hade det inte varit detsamma.

    Personkemi

    Jag har förmånen att träna med Valdemar, en av Sveriges bästa fridykare och femma i statisk apnea (STA) i VM i poolfridykning 2018. Han har en förmåga att hålla mig på jorden, han har förstått hur jag fungerar och vet vad jag behöver för att göra något långsiktigt och hålla ihop. Han vet vad jag behöver när jag själv inte ens vet det. Han ger mig stöttning och utmanar mig att inte alltid prestera 110%, att våga göra något 80% och inte mer. För jag behöver inte någon som pressar mig, det gör jag så bra själv. Det jag behöver är någon som uppmuntrar mig att fridyka utan att ständigt simma och hålla andan längre. För en perfektionist, med en envishet och en vilja att bevisa att allt är möjligt, kan det vara en utmaning. Många gånger har jag räddats av att ha Valdemar där som känner mig och kan reflektera när jag verkar ha tappat förmågan själv. Personkemin är extremt viktig när man ägnar så många timmar tillsammans, som vi gör, energierna måste stämma. Att det fungerar så bra beror nog på att vi är så olika. Vi balanserar varandra. Trots att vi är så olika har vi ändå ett grundläggande förhållningssätt, till mycket, som liknar varandras. Vi väljer att se på saker positivt. Jag känner alltid att det finns en gemensam övertygelse om att vad som helst är möjligt. Vi delar bilden av att min kapacitet och förmåga är gränslös och att jag kan åstadkomma vad jag vill om jag vill det. Det är så jag väljer att tänka och när jag kan dela den tanken med någon finns det inga tvivel.
    Tillsammans med människorna omkring oss skapar vi den framtid vi tror på. Därför är det viktigt att omge sig av människor som tror på en och respekterar en för den man är. Inte för den man förväntas vara. Människor som väljer att förstå. Som balanserar ens personlighet. Jag vill omge mig med människor som gör mig till en bättre version av mig själv.

    Allt handlar om balans

    Apropå balans vill jag gärna berätta om historien bakom kulorna på bilden ovan som symboliserar Yin och Yang. Bilden är tagen på VM precis efter det att jag tagit svenskt rekord i dynamisk apnea, med fena (DYN). Kulorna fick vi med oss från Rebecca Broberg, en naturbegåvning när det kommer till STA! Rebecca har tränat tillsammans med oss under våren och var med på SM där hon tillförde massor av varm, positiv energi och ett lugn på ett sätt som bara Rebecca kan. Rebecca var inte med på VM men ville ändå ha möjlighet att tillföra samma energi även där. Under ett träningspass gav hon oss kulorna som hon ville att vi skulle ha med oss till VM. Under följande träningar inför VM hade vi kulorna uppe och boxen öppen. Det gjorde mig glad bara av att se dem vid poolkanten. På VM glömde vi bort att ta fram dem första dagen men när det var dags för kval i DYN kom vi ihåg dem. Jag lämnade dem vid poolkanten, som alltid. Min official top var 15 minuter bort. Efter min prestation som ledde till ett svenskt rekord ville jag meddela Rebecca om detta och jag tog den här bilden och skickade. Hon berättade då att hon suttit hemma i Sverige och tänkt på oss som var nere i Belgrad och att hon gett oss energi.
    Oavsett vad det var som påverkade min prestation vill jag särskilt betona att man ska göra det man tror på och omge sig med människor som delar den tron. Tror man på två kulor i en liten box ska man hålla fast vid det. Fungerar det kan det bara vara rätt. För mig är det viktigt att omge mig med människor som förmedlar lugn och håller mig på jorden. Människor med positivitet och som är ärliga som har en tro på att allt, då menar jag verkligen allt, är möjligt. För att uppleva att allt är möjligt behövs balans. Allt strävar efter balans från de minsta beståndsdelarna, till cellerna, till hela kroppen, både mentalt och fysiskt. Hela universum strävar efter balans. Hela tiden.

    Var snäll mot dig själv, var snäll mot andra.

    Nicole Edensbo, 2018-08-06
    Göteborg, Sverige

  • Mitt mindset,  Reflektion

    Att prioritera sig själv

    “Hej Nicole! …jag tycker om att läsa din blogg, se dina bilder, barnen och jag satt på köksgolvet hemma i skogen och såg dig tävla i VM… Du skriver en del om mindfulness, yoga och att va schysst mot sig själv. Där skulle jag behöva bli så mycket bättre…
    Jag har gått in i väggen totalt. Det är som att jag bara finns till för alla andra. Jag behöver hitta en hållbar balans… Psykologerna kan inte… Jag vill egentligen bara må bra. Orka med att leva. Jag vill inte kunna springa ett marathon eller tävla. Jag vill klara ut min vardag där JAG oftast blir bortprioriterad.”

    En situation ingen ska behöva vara i

    Den inledande texten är en sammanfattning av en konversation med en vän som tagit kontakt med mig genom bloggen. Den förklarar en situation som många befinner sig i, då man ständigt prioriterar bort sig själv. Ingen ska behöva göra det. Jag vill sammanfatta några tankar kring det här och hoppas att det kan hjälpa andra i samma situation.

    Du är viktigast!

    Prioritera alltid dig själv och ditt välmående. Först när du gjort det har du förmågan att hjälpa andra fullt ut. Det är du som är huvudpersonen i ditt eget liv. Alla är sin egen huvudperson i sitt eget liv och ansvarar för det.
    Kan du inte hjälpa dig själv kan du inte hjälpa andra. Men ibland kan det nog kännas enklare så. Att sätta alla andra i första hand, att fokusera på andras behov och andras känslor. Det kan kännas lättare att lägga det egna åt sidan för att undvika det man känner istället för att gå in i det på djupet, för att försöka förstå. Jag tror att ju tidigare man lär sig att prioritera sig själv desto lättare är det att ändra riktning. Att rikta fokus inåt. Jag tror att om man inte tillåter känslorna få komma fram ibland blir det svårare att hantera dem när man väl måste, när det inte finns någon annan väg att gå.

    Ett litet exempel

    Här om kvällen var jag själv hemma. Jag gav mig tid att känna mina egna känslor, att uttrycka mina egna känslor. Det var väldigt viktigt för mig. Jag var ledsen. Jag tillät mig att vara ledsen och mitt uttryck var att gråta. Man måste inte alltid vara starkast i världen och sätta känsloknappen på off. Ibland måste den få vara på. Jag låg i sängen och kände efter vad det var jag kände, vad kom det ifrån och varför kände jag som jag gjorde? Jag hade inte svaren på allt men jag försökte förstå. Förstå hur jag fungerar och hur jag tar mig vidare. Jag grät. Plötsligt surrade det till i telefonen. Mina tankar blev avbrutna och innan jag hann reflektera över om det var rätt läge för mig att fokusera på någon annan började jag med just det. Jag släppte mitt fokus inåt och började fokusera utåt. Jag läste en text från en person som berättade om sina problem. Helt plötsligt, från att ha legat och gråtit och lyssnat på mina egna känslor avbröt jag min egen bearbetning av det jag kände för att lyssna på någon annans problem och hjälpa den personen att hantera dem. Min gråt och mina känslor försvann. …för då.

    Lyssna på sig själv

    Det är väl så vi människor fungerar. Vi vill naturligt hjälpa andra, speciellt om de har det svårare än oss själva. Men, det behöver inte betyda att våra egna problem inte är verkliga eller lika viktiga att hantera. För att det ska hålla i längden måste vi lyssna på oss själva. Vissa har det naturligt, att prioritera sig själv. För alla är det inte naturligt att sätta sig själv i första rummet. Men när man blivit medveten om hur man fungerar har man tagit första steget på vägen till att göra skillnad, att prioritera sig själv. Alla har olika vägar att gå, alla behöver jobba på olika saker. Det första steget är att blunda, andas och lyssna på sig själv, sitt innersta jag, för att hitta den rätta vägen. Kom ihåg att du duger precis som du är, utan prestation.
    Lär känna dig själv. Det tar tid. Låt det ta tid.

    En konst

    Det är en konst att prioritera sig själv, speciellt när det är så lätt att bli bedömd av andra. Att prioritera sig själv anses vara egoistiskt och är inte alltid förknippat med något positivt. Det kommer inte heller vara den enklaste och bästa lösningen för alla runt omkring dig, i alla situationer, alltid. Men, jag tror att det är den bästa lösningen i längden, för alla.
    …jag säger; Våga! Vad är det värsta som kan hända? Det här handlar inte om att strunta i alla andra helt och hållet och vara nonchalant. Har du barn är det ju lämpligt att de får mat på bordet och en kudde under huvudet när de ska sova. Det här inlägget handlar främst om det mentala och hur vi hanterar alla de där “måstena” (som egentligen bara är två?). Läs gärna mitt inlägg Förmåga & kapacitet genom passion. Där skriver jag bland anat om måsten. Jag kommer följa upp det här inlägget med konkreta tips på hur man i vardagen kan bli bättre på att prioritera sig själv.

    Nicole Edensbo, 2018-07-22
    Göteborg, Sverige

  • Reflektion,  Reflektion,  Rekreation

    Acceptans från familj & vänner

    Innan jag skriver mer om träningen och det tänkta upplägget vill jag nämna några ord kring den avgörande faktorn till att jag helhjärtat och fullt ut kan ägna så mycket av min tid till min passion.  Jag vill belysa en av de viktigaste förutsättningarna för att jag kunnat, och kan, lägga min energi och åtskilliga timmar på träningen. Det handlar om uppoffring. Det handlar om familj och vänner.

    Att bli accepterad

    Det har inte alltid varit uppskattat när jag inbjudan efter inbjudan tackat nej till enkla träffar, middagar eller en fest. Det är inte självklart att min familj och mina vänner ser det så positivt när jag gör de valen som en satsning innebär när jag gång på gång sätter fridykningen i första hand. Det finns en gräns, det har jag förstått, det har inte varit friktionsfritt. Konsekvenserna är inte alltid de lättaste att hantera. Men även om de inte alltid riktigt förstått hur jag kunnat göra de val jag gjort har de accepterat och respekterat mina val, låtit mig gå min väg och tagit emot mig med öppna armar när jag väl “kommit tillbaka”. Utan acceptans från familj och vänner hade det inte varit detsamma för mig.

    Tillgivenhet

     Jag har tur som har dessa människor runt omkring mig, som ser hur viktig fridykningen är för mig och vad den gör med mig. Människor som tillåter mig vara den jag är, som gör det möjligt för mig. Alla har dock sina egna viljor och intressen och det är en balansgång. En fin balansgång mellan känslor. Jag har inte varje gång gjort den bästa avvägningen men om jag varit på väg att tippa har någon hjälpt mig att hitta stabiliteten igen. Tillgivenhet är det ord jag finner som beskriver mina närmaste allra bäst i detta. De är värda all uppskattning. Jag tar inget, och ingen, för givet. …även om det ibland verkar så. Jag är evigt tacksam att få ha dem i mitt liv och att få vara en del i deras liv även om det ofta innebär att jag befinner mig i periferin och att det ibland till och med upplevs att jag försvinner utanför. Utan dem hade jag inte varit den jag är, där jag är, idag och nu.

    Din gåva är att känna dig älskad

    Bilden på nyckelpigan är från en utflykt till Björkö tillsammans med familj och vänner. Nyckelpigan satt på ön och väntade på att jag skulle se den. Genom en vän har jag lärt mig att nyckelpigan kan ha en viss betydelse när det kommer till kärlek.  Jag tycker den passar in nu så vill gärna dela med mig av ett budskap som en nyckelpiga kan symbolisera.

    Älska dig själv och världen älskar dig. Någon tänker på dig med kärlek. Din gåva är att känna dig älskad.

    Foto: Miguel Angel Cruz
    Nu

    Hela livet handlar om balans och jag tänker göra det jag kan för att balansera det väl. Hitta balansen mellan passionen och livet. Jag låter fridykningen ta en stor del av mitt liv men samtidigt försöker jag ge utrymme till annat när jag kan. Som till exempel att sitta på en ö i skärgården tillsammans med min kärlek, min bästa vän sedan jag var fem och en två dagar ny bekantskap. Ett minne jag får dela, jag hoppas, för alltid.

    Mer läsning

    Vill du läsa mer och se hur familj och vänner var en del av min upplevelse på VM kan du klicka in dig på inlägget En känslomässig bergochdalbana eller söka i kategorin VM i poolfridykning. I inlägget Förmåga & kapacitet genom passion skriver jag om mina tankar kring förmåga och kapacitet och hur jag tror man hittar den genom passionen.

    Nicole Edensbo, 2018-07-16
    Göteborg, Sverige

  • Mindset,  Reflektion

    Förmåga & kapacitet genom passion

    Det tar ett tag att mentalt landa efter ett VM. Det är en omställning att komma hem och det finns många upplevelser som behöver bearbetas i huvudet. En av tankarna som kommer upp är: Vad är det som gör att jag har den här förmågan och kapaciteten? Vilka faktorer är det som spelar in?

    Passion & Vilja

    Jag brukar säga att ha passion för det du gör är ett måste, i alla fall du ska bli riktigt bra på något. Passion ser jag som en glöd eller en eld, något som är starkare än din vilja. Passionen växer inifrån och viljan kommer från det yttre. Med passion för det du gör blir dina resultat en naturlig del i utvecklingen. Resultatet ska inte vara det enskilda målet, se det som en bonus! Det är skillnad på att ha passion för något och att vilja något. Passionen driver dig framåt tillsammans med allt runt omkrig dig. Den liksom puttar hela dig framåt. Viljan till skillnad från passionen drar dig framåt, till de resultat du vill uppnå. Viljan upplever jag som mer ytlig och tom. Avsaknad av passion skapar upplevelse av misslyckande och nederlag som är svåra att hantera, speciellt när fokus är riktat på ett specifikt resultat. Att enbart fokusera på resultat eller mål gör helheten mindre meningsfull. Det finns inget att falla tillbaka på. Jag tror att olika människor låter sin passion ta olika mycket plats i livet och det påverkar hur de förhåller sig till världen och hur världen förhåller sig till dem. När du följer din passion kommer du förstå vilken unik förmåga och enorm kapacitet du sitter på.

    Min passion

    Som jag nämnt tidigare i bloggen startade fridykningen som ett intresse. Det utvecklades till min passion och nu låter jag den forma hela min livsstil. Något som är viktigt för mig är att fridykningen oavsett vad som händer alltid är en lek (en passion). För det är det. Alla träningar och tävlingar är lekar. VM, till exempel, är en väldigt välorganiserad lek. När jag väljer att se det på det här sättet blir mitt förhållande till det hela väldigt avslappnat och jag fokuserar på det jag gör, inte det jag ska göra, det jag gjort eller inte gjort. I passionen är jag här och nu.

    Konsekvenser

    När jag följer passionen fullt ut måste jag vara beredd att kasta mig ut i det okända. Det är många kompromisser som behöver göras med resten av livet och det är inte bara jag som blir drabbad. Allt och alla runtomkring mig blir påverkade. I mitt fall är det min familj och mina vänner som får kompromissa mest och det medför konsekvenser. Jag tror det är därför inte alla följer sin passion och sina drömmar, konsekvenserna är man inte är villig att ta. Jag hade ett samtal med en man som sa: “Det finns bara två måsten som människa. Måste ett är att du måste dö. Måste två är att vad som än händer måste du stå för konsekvenserna av de val du gör.” Det här leder mig in på mina tankar kring det sociala. Hur långt kan familj och vänner sträcka sig? Hur länge accepterar de att passionen är prioritet nummer ett? Vilka konsekvenser är jag villig att ta?

    Mer läsning

    Vill du läsa mer om mitt mindset finns bland annat Tips – Tre steg för att acceptera & gå vidare och Mindfulness är A & O. I inläggen i kategorin VM i poolfridykning hittar du inlägg som gjordes i samband med VM i Belgrad där jag tog svenskt rekord två gånger i Dynamiska Apnea, med fena (DYN).

    Nicole Edensbo, 2018-07-07
    Göteborg, Sverige