Min träning,  Reflektion,  REKREATION,  TRÄNING & TÄVLING

Naturen när den är som bäst

Hittills har det varit en helt fantasiskt sommar! I alla fall för de som bor i göteborgstrakterna, som gillar sol och värme och tycker om att vara i vattnet och hälsa på det som finns under ytan. Då menar jag inte bara i poolen. Jag menar havet och vertikala dyk.

Otrolig eftermiddag

Att åka ut på havet en sån här fantastisk dag är helt underbart! Idag var det till och med sagolikt och nästan overkligt. Solen sken från den blå himlen ovanför och vid horisonten såg vi molnen hopa sig. På väg ut till dykpunkten kändes vinden varken varm eller kall, bara smekande. När vi väl stannade till och lade i draggen kunde vi verkligen känna solens strålar värma huden. En värmande sol och ett svalkande hav till för just oss. Kan det blir bättre?

Helt hänförd!

Idag kunde det tydligen bli ännu bättre!
Allt var ordnat, det var dags att ta på sig den sista dykutrustningen och hoppa i då jag hörde något pusta. Min första tanke var att ljudet kom från havet. Jag tittade upp men kunde inte se mer än havets vågor i närheten av oss. Jag vände mig om och konstaterade att det nog var ett mänskligt andetag genom en snorkel jag hört. Jag fortsatte med min utrustning men kunde inte riktigt släppa det så jag ställde mig och tittade ut över havet. Då såg jag den! En tumlare! …inte mer än 20 meter bort från oss. Jag såg den ett snabbt ögonblick sen var den borta, under ytan. Det tog inte många sekunder förrän en andra tumlare kom upp för att ta ett andetag. Jag stod där helt hänförd. Jag såg tumlare, mitt ute på havet. Av en slump, eller medveten handling passerade de oss och tog sina andetag så att vi kunde få en skymt av det som annars gömmer sig under ytan. Det är få förunnat att se i verkligheten. Idag var vi utvalda att få ta del av naturen när den är som bäst.

, Naturen när den är som bäst

Alla sinnen

Efter det vi upplevt gjorde vi några dyk längs linan. Under ytan var det andra djur som ville hälsa på oss. Vi kanske inte ville hälsa på dem lika mycket , vi var mer intresserade av att komma ner i djupet. De där maneterna verkar riktigt envisa och deras tentakler slingrar sig fast längs linan som överkokt speghetti runt en gaffel. Jag undrar varför de måste hänga runt just vår lina. De har ju ett helt hav att hänga i…nästan. Idag var det inte riktigt dags för några personliga rekord på djupet men personligt rekord i makalös naturupplevelse. Vi fick känna en smekande vind och brännande maneter. Vi fick känna doften av hav och smaken av salt vatten. Vi såg tumlare, riktiga tumlare. Jag hör fortfarande havets vågor mot båten. Livet är fantastiskt och jag längtar till nästa gång jag får ge mig ut och i det stora blå.

Nicole Edensbo, 2018-07-09
Göteborg, Sverige

4 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *