Accept, Focus & Move on
Whatever happens it is important to be aware of how you react, think and handle different situations. Situations that you experience to be difficult or hard are especially important to be aware of. Otherwise they might take unnecessary lot of time of your thoughts and thinking. Being aware and logically is important in order to be able to accept a situation and move on. It’s all about mindset. Focus.
Freediving & Life
Through freediving I see many parallels to life. I usually say that a dive is like the whole life itself. Maybe a little simplistic but that is how I see it and how I experience it. In freediving I’m trained to handle situations that feel uncomfortable. This also makes me ready to handle completely different situations in life.
Foto: Camilla Salling Olsen The way of thinking
When I find myself in a situation that I experience to be difficult or don’t like, but something necessary to go through, I try to remember me to be aware of my thoughts to handle the situation and accept it the way it is. The situation is here and now and I cannot turn back time. I must therefore welcome the situation, it is the first step. After I’ve done that, it’s all about focusing right. I have to make an assessment if it is a situation I can influence or not. I have to identify if it is something I can control or not, if I can make a difference. If I can control or influece the situation, I make sure to create the changes needed. If it’s not within my control or my ability to influence, I just have to drop it. It is as simple as that. The third thing is the importance to put the whole situation in the right perspective. I try to zoom out in time and space and see it all in the context as part of life. Sometimes the own thoughts can be so great that they seem to be the only reality and giving the whole picture of universe. When zooming out from that delusion it is surprising how fast the experience of here and now changes with the thughts of the mind.The situations relation to life might change in an unexpected way. The issue might turn out to be rather small with a new perspecitve to the context. A new perspecitve that facilitates to accept and move on.
Experiences from the World Championship
While training sometimes I use this way of thinking, it often happens I use this in other situations in life as well. This mindset was necessary for me to use several times during the World Championships. I had to welcome situations and realizing that I could not change them. The biggest thing I had to handle was the fact that a forgot to make my announcement to the finals in STA and there for was not allowed to participate. I had to accept it. What happened had happened and nothing I could change. It was out of my control. Off course I was sad and disappointed and had feelings in my body that I needed to be expressed. It was important to me. I needed to allow myself to be sad. To express feelings it is a natural and fundamental part of being a human being. I choose to see the situation from a life perspective and the issues suddenly became quite small. The thoughts made it easier to let it go, I was able to accept the situation. When bad things happen I always think it is because something even better is still to come. I choose to see the positive things. This event was also exactly the case. Something was still to come that was so much bigger.
Be kind to yourself, be kind to others.
Nicole Edensbo, 2019-03-09
Gothenburg, SwedenHigh ambitions & Indifference
A friend I have through freediving, wrote the following to me:
“You hinted in the blog that you are working on doing things moderately this year, 2019, and I understand that you don’t think, that is what you did in 2018. I would love to read more about how you felt during the time you trained too hard and how you came to realize that you trained too much and how it felt then. “Reluctantly I realized that a major change was necessary, and I deleted everything from my schedule.
When I read the questions from my friend, I thought: What did I actually feel? What actually made me understand that it was too much? I hope this post gives some answers to the questions.
When good is not enough
I happen to be the kind that is satisfied with neither good or better. What I do should be the best otherwise it doesn’t matter. Much of what I do I try to do as optimized and as efficiently as possible with the best results. This applies to almost everything I do. From how I train, how I perform at work to social gatherings and even how I cut my cucumbers.
This property leads to very good things, but it is also easy to break down in success or on the way to it. You lose yourself and your way and the echoing emptiness arises when you forget the meaning.
High ambitions
The whole thing is based on that I love the freediving, it is so fantastic fun. It gives me so much. During the world championships in June, I talked to people who made me want to achieve more. I came home with so much inspiration and motivation, so I designed a training program that I believed in. It included the gym, running, yoga and pool training. I followed my ambitious plan which included very few days for recovery, but it felt like no problem then, it was so much fun, and my training led to new personal bests.
Time
I trained hard and the training gave me lots of energy. I felt a sense of happiness every time I felt the smell of chlorine and heard the familiar sounds, of water in motion and human voices, that bounced off the bare walls of the swimming hall, but it was too much. Training, work and other time for leisure. The time was not enough. Whatever I did I experienced that I was late in my schedule, I wanted more! When I woke up in the morning I thought it was too late. I was too late home from work and then to training. I went to bed too late. The next day I felt I woke up too late… And so, it went on. I experienced that I didn’t have time to do everything I wanted and tried to catch up by doing more.
I pushed away the emotions…I began to feel indifferent to most things and it was not like me.
Indifference
One week in October I experienced some of the extremes of life within ten days. On my 30th birthday while celebrating being in the middle of life, I got a message about a passing of a person I had known for almost my entire life, a message I couldn’t handle at that time. I was planning my birthday party for my friends and didn’t have time to process it there and then, I pushed away the emotions. A few days later, one of my best friends got a wonderful little girl. Then it was time for the funeral and another party, with my family. At the same time job and training went on and I didn’t have any time for reflection. The weeks passed and my experience that I was after my schedule in everything I did just grew. Just the idea of new activities in the schedule or meetings with other people made me feel stressed. I began to feel indifferent to most things and that was not like me.
Stay at home!! … and be satisfied with the decision. It’s good for you.
Need for recovery
Valdemar, whom I train with, could see what happened to my energy even on training. He saw that I was not my usual self and encouraged me to take it easy. Something I did not want to listen to. One afternoon before the training, when he knew I needed recovery he wrote to me: “… You don’t have time to reflect. Stay at home!! … and be satisfied with the decision. It’s good for you. “. I wrote, “Why do you write that to me?“…I needed no answer, a few seconds later I leaned back on the couch and gave me time to feel. I felt how exhausted I was, both physically and mentally. Reluctantly I realized that a major change was necessary, and I deleted everything from my schedule.
Be responsive on the top
In the experience that you are at the top, when you have the most energy and capacity, it is important to be responsive. It is important not to be blinded by the successes and the sense of happiness. It might be a peak that hides a steep slope that you have to be observant on. Do not let your successes break you down. Be present and aware, take the time you need for reflection and recovery even though it’s only fun at the moment. Get to know yourself. Be responsive and take your time to understand what you need. If you are good at pushing yourself, you may not need someone else who also pushes you but actually does the opposite. Surround yourself with people who know you and needs. You might need rest. Quiet. Recovery. …maybe breath?
Be careful and listen to yourself because nothing is more important than you! Nothing.
Be kind to your self, be kind to others.
Nicole Edensbo, 2019-02-23
Gothenburg, SwedenDynamic dives
To summarize the two dynamic dives in Riga I can say that I have done and will do better. Common to these two dives is that I felt I had lack of energy. This new experience is good to have with me before the Swedish Champinionships.
Photo: Daan Verhoeven The boundary between being fully conscious, and being in a dream in a world beyond time and space never feels as narrow as when I compete in DYN.
DNF – 114 m – Yellow card
Usally my announcement is high reffering to my personal bests. I also like to play with the numbers when making announcement. For this competition my announcements were: STA: 5:17min, DNF: 117m, DYN: 177m. The lack of energy in my DNF-dive made me want to go to my annunced performance and not longer. I thought I did but my maths while performing was obviously not the best. “Half the length of the pool is 15 meters, hence I need only one more stroke to achieve my AP.” …I thought.
This was actually the first yellow card for me. The dive didn’t go as I expected but I learned some things on the way. One thing I learned: 25 divided in two is 12,5 (not 15…).DYN – 181 m – White card
For some reason I was perhaps a bit overconfident when I last fall signed up for the contest and made my announcement. I put an AP to 177 meters. Which is quite high considering how many dives I have done over 177 meters. If I think carefully, it’s probably not more than two. I got to start last of all 51 athletes, men as women, alone in my heat. I’m confident on my 150 meters and 177 meters means just some more kicks. Since I started last, I had full control of what was required of me. I had it with me when OT approached.
OT 11:47
OT was 11:47 and my nose went down below the surface a few seconds later. The water in the 50-metre pool was soft and comfortable, the kicks felt like a dream. The boundary between being fully conscious, here and now and being in a dream in a world beyond time and space never feels as narrow as when I compete in DYN. It is a feeling that is difficult to describe. I usually compare it to a circle which you can look at as having infinitely many edges or none at all. Infinity or zero. Total opposite but a hairline limit. The minutes during the performance are special. I spend several hours in the pool only for this and in a few minutes I’ll get everything out of them. I turned on the 50 and at 100 meters and felt that the location was under control. There would be no problem reaching my AP. At the turn of the 150 I had the last kicks to see a mark of 175 meters. There I knew that if I just slipped a few meters to I had it, my AP. 175 meter mark turned out. I kicked a few extra times. I went up. Surface protokoll OK. 181 meters. White card and a second place in DYN and the combination.
Be kind to your self, be kind to others.
Nicole Edensbo, 2019-02-21
Gothenburg, Sweden5 minutes Good Morning Stretch
A limber body and focused mind
Every morning I try to take a few minutes to awaken my body and mind and take some really deep and conscious breaths. For me, the most important is that I actually do this, that I make action of what I believe in in the long term. I want to feel that it’s effortless even though I might be on my way to somewhere. I believe in doing this a few minutes each day rather than doing one longer session once a week. This considering what I want to get out of it. A limber body, focused mind, two outstanding lungs and a lovely feeling every day!
I highly value this little moment. This moment only for me. The moment of conscious action. Conscious presence. Mindfulness. Here and now.Want to know how? See my video below.
Strech for everybody!
- Start by finding a free space where you will have room to move around. It is enough to have a surface that is a little larger than a yoga mat.
- Use a yoga mat underneath you, it makes you get good grip on the floor. You can also use a regular rug or practice directly on the floor if you don’t have a yoga mat.
- Start doing your exercise and make your body and mind awake in a soft way. Is there any movement or position you don’t feel comfortable with, change it only to your needs.
- Remember breathing, breathing the key in this stretch.
- Try to really feel the stretch in your body in every movement.
- Let this excercise take som more time in the beginning to get to know your body and needs better.
- Remember! This moment is only for you.
Be kind to your self, be kind to others.
Nicole Edensbo, 2019-02-18
Gothenburg, SwedenJoy, Focus & Respect
The bigger competitions usually leave a large void when they are over. When I leave a place where my thoughts have been entirely devoted to freediving, it takes some time to readjust when coming home. This competition is no different. The experiences and impressions need to be absorbed and processed.
Three days when nothing is more important than the ability of performing complete relaxation and total body control…Where each action is conscious and preparatory to the forthcoming achievement.
Mentally still above the clouds
I am home in Gothenburg again. Physically I am home. Mentally, I have not let go of Riga. Not quite yet. Maybe I’m still in the air. Somewhere above the clouds where the sky is always clear. It is a reposition to come home. For more than three days I have only been breathing freediving. Three days when nothing is more important than the ability of performing complete relaxation and total body control, where the thoughts are clean and focused. Where each action is conscious and preparatory to the forthcoming achievement. Where the start of the performance is fixed within a lapse of time with the accuracy of seconds. This before the clock begins to tick and the body and mind challenged in a performance with no breath.
Photo: Valdemar Karlsson The atmosphere
I am struck by the positive energy and the friendship that exists between athletes, judges, safety divers, photographers… well, all people involved in this arrangement. I have experienced other competitions so full of focus and concentration that it felt like the tence energy made the air vibrate. This competition has been the same but still different. The focus and concentration was there but the atmosphere so joyful. The joyful energy from familiar faces, calm voices and deep breaths spread like soft waves through air and water, like massage for the soul.
…there are so many devoted and qualified women involved in making this arrangement possible…
My achievements
I have brought a happy feeling with me home to Sweden. In STA I did new PB, 6:27 minutes, 3rd place. In DYN my dive was 181 meters, 2nd place. In DNF I positioned in the 6th place. In total, I got the silver medal with 223.4 points. It was 53.5 points after the gold medalist amazing Agnieszka Kalska and 25.4 points before the bronze medalist lovely Beci Ryan. I got one bronze medal, two silver medals and gifts of various free diving equipment. Joy, inspiration and glow is what I bring with me to the next competition that awaits. The Swedish Championships 2019, 30-31 March in Uppsala.
The picture below is from the competition’s award ceremony.
From left Beci Ryan, Agnieszka Kalska, Nicole Edensbo & Alexey Potapenko. Photo: Tritonsub Joy & Respect
This year Riga Freediving Cup was arranged for the 10th year in a row. The entire arrangement was, as last year, very well organized. For me, as an athlete, everything worked smoothly without any obstacles. These events don’t happen by themselves. There are several hours of planning behind this, probably more than one can imagine. The amazing organization payed attention to two athletes who was on the start list this year as well as the startlist ten years ago. Many athletes come again year after year. For me, this was the second time I participated and I’m already planning on being a part of this event again. I do find this event special in many ways. One thing that affects me more is the fact that there are so many devoted and qualified women involved in making this arrangement possible such as Yulia Maryevich and Irina Rainbow, Olga Zidorova, as well as our medic and devoted competitors such as Barbara Jeschke. This truly inspires me! Let us be in the front of the movement for equality, diversity, respect and tolerance for one another in every way.
The picture is from after the award ceremony together with Florian Grauer, Fernando Sebastian Iscar, Maria Unverricht, Valdemar Karlsson & Nicole Edensbo. Be kind to your self, be kind to others.
Nicole Edensbo, 2019-02-15
Gothenburg, SwedenRiga Freediving Cup 2019
De större tävlingarna brukar lämna ett stort tomrum efter sig när de är slut. När jag lämnar en helg då jag kunnat ägna mina tankar åt fridykningen fullt ut tar det lite tid att ställa om. Så är det även med den här tävlingen. Upplevelserna och intrycken behöver absorberas och bearbetas.
Mentalt kvar ovan molnen
Jag är hemma i Göteborg igen. Fysiskt är jag hemma. Mentalt har jag inte släppt Riga. Inte riktigt än. Kanske är jag kvar i luften. Någonstans ovan molnen där himlen alltid är klar. Det är en omställning att komma hem. Jag har andats bara fridykning i mer än tre dygn. Tre dygn då inget är viktigare än förmågan att vara helt avslappnad med total kroppskontroll, där tankarna är rena och fokuserade. Där varje handling är medveten och förberedande inför den kommande prestationen, där starten är tidsbestämt, med sekunders noggrannhet, innan klockan börjar ticka och kroppen ska klara sig så länge som möjligt utan några andetag.
Stämningen under tävlingen
Jag slås av den positiva stämningen, den gemenskap och vänskap som finns mellan atleter, domare, säkerhetsdykare, fotografer…ja alla inblandade i den här tävlingen. Andra tävlingar har jag beskrivit så fulla av fokus och koncentration att det känts som att stämningen fått luften i simhallen att vibrera. Den här tävlingen har varit på samma sätt men ändå annorlunda. Fokuset och koncentrationen var där men stämningen så glädjefylld. Den goda energin kunde inget annat än spridas som mjuka vågor genom luften och vattnet, som massage för själen.
Mina prestationer
Som helhet är jag väldigt nöjd med helgen. I STA gjorde jag nytt PB med tiden 6:27 minuter vilket gav mig ett en tredjeplats. I DYN simmade jag 181 meter, det gav mig en andraplats. I DNF kom jag på en sjätte plats. I totalen tog jag hem silvret med 223,4 poäng. Det var 53,5 poäng efter guldmedaljören och 25,4 poäng före bronsmedaljören. Ett brons, två silver, gåvor i form av diverse fridykarutrustning, erfarenhet, glädje och glöd är det jag tar med mig till nästa stora tävling som väntar. Det är SM! Bilden nedanför är från tävlingens avslutningsceremoni då medaljerna för helgens prestationer delades ut.
Foto: Tritonsub Glädje, Energi & Fokus
För tionde året i rad arrangerades i år Riga Freediving Cup. Organisatören passade på att uppmärksamma två atleter som varit med alla tio år sedan de startade. Många atleter kommer igen år efter år. Det är något speciellt med glädjen, energin, fokuset, gemenskapen och respekten mellan alla atleter. För mig var det andra gången jag var med och jag planerar redan för att vara med igen nästa år. Hela arrangemanget är mycket väl organiserat. För mig som enskild atlet fungerade allt utan några problem. Nu fokus mot Svenska Mästerskapen i Poolfridykning 2019, 30-31 mars i Uppsala.
Bilden är från den avslutande ceremonin tagen tillsammans med några av de andra medaljörerna. Mer läsning?
Vill du läsa mer om tävlingen i Riga finns mina tidigare blogginlägg i samma kategori “Riga 2019”. De är även länkade till nedan. Inläggen öppnas i nya fönster.
Var snäll mot dig själv, var snäll mot andra.
Nicole Edensbo, 2019-02-12
Göteborg, SverigeTävlingsdag 2 – DYN
Även söndagen nådde sitt slut. Igår var den sista av två otroligt spännande dagar i Riga. Vi tävlade i disciplinen Dynamisk Apnea med fena. Min annonsering var kanske lite i överkant.
Gränsen mellan att vara fullt medveten, här och nu och att befinna sig i en drömvärld bortom tid och rum känns aldrig så hårfin som när jag tävlar i DYN.
Annonseringen
Inför det att man ska göra ett dyk i fridykning annonserar man, inom en utsatt tid, sin kommande prestation i minuter, meter eller djup beroende på disciplin. Man ger ett så kallat Announced Performance (AP). Av någon anledning var jag kanske lite övermodig när jag i höstas anmälde mig till tävlingen och gjorde min annonsering. Jag satte ett AP till 177 meter. Vilket är ganska högt med tanke på hur många dyk jag gjort över 177 meter. Om jag tänker efter noggrannt är det nog inte mer än två. I de flesta tävlingar delas starttiderna ut efter AP, av den anledningen kan det vara bra att annonsera högt för att få möjligheten att starta senare och därmed ha koll på de tidigare resultaten i tävlingen samt att AP även ger fördel till den som satt högst AP om man skulle få samma resultat. Nackdelen med en hög annonsering är om man inte klarar den. Då får man poängavdrag på sitt dyk. Igår fick jag starta sist av alla 51 atleter, män som kvinnor, själv i mitt heat, jag hade full koll.
Foto: Vladimir Khokhryakov Fördel med hög annonsering
Det är klart att en så pass hög annonsering påverka och jag lät den påverka mig positivt. Jag är säker på mina 150 meter och 177 meter innebär bara ett par kickar till. Eftersom jag startade sist hade jag full koll på vad som krävdes av mig för att förstaplatsen i DYN vilket för mig innebar 218 meter, och om jag gjorde mitt AP hade jag andraplatsen säkrad både i DYN och totalen i hela tävligen. Det hade jag med mig när Official Top (OT) närmade sig.
Foto: Vladimir Khokhryakov OT 11:47
OT var 11:47 och mina andingsvägar gick ner under ytan några sekunder senare. Vattnet i 50-meterspoolen var mjukt och behagligt, kickarna kändes som en dröm. Gränsen mellan att vara fullt medveten, här och nu och att befinna sig i en drömvärld bortom tid och rum känns aldrig så smal som när jag tävlar i DYN. Det är en känsla som är svår att beskriva. Jag brukar jämföra den med en cirkel som man kan se som att den har oändligt många kanter eller inga alls. Oändligheten eller noll. Totala motsatsen men hårfin gräns.
Minutrarna under tävling är speciella. Jag lägger åtskilliga timmar åt träningen i poolen just för detta och på bara några minuter ska jag få ut allt av dem. Jag vände på 50 och på 100 meter och kände att läget var under kontroll. Det skulle inte vara några problem att nå mitt AP. Vid vändningen på 150 hade jag de sista kickarna till jag skulle se en markering på 175 meter. Där visste jag att om jag bara gled ett par meter till hade jag det, mitt AP. 175 metersmarkeringen visade sig. Jag kickade några extra gånger. Jag gick upp. Ytprotokollet satt. 181 meter. Vitt kort och en andraplats i DYN och totalen.
Foto: Vladimir Khokhryakov Var snäll mot dig själv, var snäll mot andra.
Nicole Edensbo, 2019-02-11
Riga, LettlandTävlingsdag 1 – STA & DNF – nytt PB!
Första dagen har gått mot sitt slut, 51 atleter, både damer och herrar har tävlat i de två disciplinerna Statisk Apnea (STA) och Dynamisk Apnea utan Fenor (DNF). Vilka prestationer! …och är så nöjd med min första prestation STA!
6:27 minuters STA, nytt personbästa och bronsplats!
STA & PB
Dyket kändes riktigt bra, uppgången var inga problem, en säker uppgång och vitt kort. 6:27 minuters STA, nytt personbästa och bronsplats! Dyket kändes, som många andra tävlingsdyk för mig, riktigt avslappnat. Jag är så nöjd med ett personbästa. Kanske är “måttligtupplägget” något som jag något jag vinner på både på kort och lång sikt.
Uppladdningen innan mitt PB, 6:27 minuter STA. Ett avslappnat dyk
Hela dyket var riktigt avslappnat, jag hade med mig mycket luft vilket gjorde att hjärtat slog lite snabbare än en vanlig STA men det avtog lite när trycket från lungorna lagt sig. Efter tre minuter gav Valdemar mig den första tidsangivelsen och så fortsatte det, var trettionde sekund. Kontraktionerna kom väldigt sent jämfört med en träning, vilket kändes riktigt bra. Jag hade kapaciteten! Vid sex minuter bad jag om få tiderna lite oftare genom att ge ett tecken om att jag ville ha det. Tiden rullade på, jag konstaterade att jag hållt andan längre än jag någonsin gjort tidigare och jag gick upp och gjorde ytprotokollet. Under mina tävlingsdyk har jag en förmåga att förtränga om något är jobbigt som inte är viktigt att ta in. Jag fokusererar på det jag ska göra och inget annat. Det gjorde jag idag. Dyket var helt enkelt lyckat, jag är så nöjd! I år är även damklassen är riktigt bra. Damerna som får medalj i STA var generellt bättre än herrarna i STA. Tomas Johansson i mitt lag (det är både en individuell tävling och lagtävling) gjorde bra ifrån sig, 6:34 minuter STA vilket gav honom guld i herrklassen! Grattis Tomas!
Energin var slut
Mitt DNF-dyk var lite speciellt. Jag hade annonserat 117 meter men simmade bara 114 vilket gav mig poängavdrag och ett gult kort. Av någon anledning fick jag för mig att 25/2 är 15…(?!) …vilket gjorde att jag gick upp lite för tidigt. Kroppen var slut på energi och det passade att gå upp på min annonserade längd. Jag tror att den senare prestationen beror på energiintaget under dagen. Min Official Top (OT) i STA låg kl. 13:01 och DNF 18:20 vilket inte var optimalt för mig med tanke på hur jag brukar lägga upp matintaget under tävling.
Lunch Bra erfarenhet & ny dag imorgon!
Erfarenheten jag får av detta är jättebra! Den här tävlingen är perfekt att ha med sig till SM som kommer ha precis samma upplägg. STA och DNF första dagen och DYN andra. Jag hade kunnat sitta här och skriva hela natten men så blir inte fallet. Imorgon är det andra och sista tävlingsdagen. Det är dags för DYN. Min OT är 11:47 men bussen från hotellet går vid 08:00. Så dags att sova!
Var snäll mot dig själv, var snäll mot andra.
Nicole Edensbo, 2019-02-09
Riga, LettlandPå väg till Riga!
Nu är jag äntligen på väg till Riga! Sitter här på flygplatsen med två väskor som är tyngre än vad de enligt flygbolaget borde vara men det finns en rimlig anledning till det. Om två timmar flyger jag i luften över Östersjön. Tävlingshelgen har precis börjat!
Boarding. Stor lungvolym = Tung väska
När jag tävlar i de dynamiska grenarna har jag ungefär fem kilo vikter vikter på mig. Det är för att kunna vara neutralt viktad i poolen efter att jag tagit mitt andetag och toppat med ytterligare luft genom att packa ner den i lungorna. Min lungvolym är lite drygt sex liter så det tar sitt lilla tag att få ner luften. Utan pack får jag ner drygt fyra liter luft. Det innebär att när jag packat lungorna har jag ungefär 50% utöver min egentliga lungvolym att använda mig av under dyket. Superbra om man ska hålla andan länge. Vikterna fördelar jag över höften och halsen. De mesta av vikten hänger runt halsen eftersom luftens flytkraft i lungorna är den som påverkar mycket. Det här innebär att de där vikterna också tas med till de flesta poolträningarna om det inte står endast “STA” på schemat.
Tävlingsmaten
Närmare inpå och under tävlingar är jag noggrannare och mer selektiv med vad jag äter. Det innebär att jag alltid tar med mig min egen mat till tävlingar för att ha möjligheten att äta det jag vill och det jag tror på. Normalt äter jag ganska annorlunda mot de flesta så det passar mig bra att ha med eget. Ska man vara borta över en helg såhär innebär det att väskan fylls med lite alla möjliga livsmedel. Avokado, nötter, frön, fikon, citron, tahini, ruccola och en massa annat. Jag väljer att äta ganska energität mat när jag tävlar. Eftersom platsen är reserverad för luften i lungorna. Imorgon är första tävlingsdagen. Jag njuter redan av varje sekund.
Dagens frukost. Var snäll mot dig själv, var snäll mot andra.
Nicole Edensbo, 2019-02-08
Arlanda Airport, SverigeTävlingen i Riga närmar sig
Nästa helg är det dags igen. Tävling i Riga! Jag har inte hunnit skriva så mycket om träning och tävling hittills i år. Det har ju funnits så mycket annat att skriva om under den gångna månaden. Nu ligger fokus på tävlingen som ligger närmst i tiden. 9-10 februari.
Mot Riga
Flyget går på fredag från Stockholm. Vi landar på eftermiddagen med gott om tid för att installera oss. Den här tävligen arrangeras varje år i början av februari och tävlingen blir snabbt full med anmälda atleter. Några av världens bästa fridykare kommer vara där. Tävlingen är ett riktigt bra uppladdning och träning inför SM. Upplägget är precis detsamma. STA och DNF på lördagen, DYN på söndagen. (Är du inte familjär med förkortningarna kan du gå in på sidan Om Tävlingsfridykning för att läsa mer om dem. Sidan öppnas i ett nytt fönster.) Det är lite speciellt att tävla i fler discipliner under samma dag. Det kräver fokus, urladdning och fokus igen. Det roliga med just den här tävlingen är att den är både en individuell tävling och en lagtävling. Jag är i lag med Valdemar Karlsson som jag tränar med nästan varje träning och Tomas Johansson från Stockholm Apnea. Både Valdemar och Tomas var med på VM i Belgrad 2018. Jag kommer att se till att rapportera hur det går för oss när jag väl är där nere men fokus kommer vara tävling så inläggen kanske tar lite tid på sig att bli skrivna och utklickade. Bildern nedan är från förra årets tävling i Riga.
Träningen hittills i år
I januari kom jag igång med fridykningsträningen igen efter en tid med återhämtning och fokus på att bygga upp mental och fysisk styrka. Så fort jag kom igång med träningen ordentligt blev jag som förälskad på nytt, jag kunde liksom inte få nog men jag hade med mig ordet jag sagt att jag skulle bli vän med året 2019. Måttligt. Läs gärna inlägget Måttligt, lagom, behärkat? . Jag är på god väg! Jag har varvat med poolträning, gym, löpning, promenader och yoga.
3 minuters morgonövning
Varje dag försöker jag lägga några minuter (inte mer än fem) på morgonen för att sträcka på kroppen ordentligt och att ta några riktigt djupa andetag och andas ut ordentligt för att få igång rörelsen i kroppen och andningen. Jag håller det riktigt kort för att kunna behålla kontinuiteten i att utföra övningen. Att jag gör den är det viktiga. Men känner jag en dag att jag inte hinner, orkar eller vill gör jag det inte. Det måste kännas lustfyllt. I kommande inlägg kommer jag beskriva hur jag utför den.
En typisk träningsvecka i januari
Måndagar har jag behållit helt träningsfria. Just för att kunna påbörja veckan i ett lite lugnare tempo. På tisdagarna ligger pooltiden 20:00-21:00 vilket gjort att jag passat på att kombinera det med ett inledande gympass då jag fokuserat på styrkan i överkroppen. Jag har gjort övningar som primärt aktiverat axlar, bröst och rygg. Under pooltiden har jag passat på att mängdträna 50-meterslängder DNF i 25-metersbassängen. Onsdagar har blivit mer fokus på DNF och teknikträning i 25-metersbassängen. Vissa onsdagar har jag även stannat kvar för att simma några säkrade längder DYN i 50-metersbassängen bara föra att känna på längderna. Torsdagar har inneburit STA-träning samt mängdträning med 50-meterslängder DYN i 25-metersbassängen. Fredagarna har varit som måndagarna, träningsfria. Några av fredarna har jag passat på att gå på massage. Många lördagar har jag valt att ge mig ut på en kortare löprunda eller längre promenad hur sugen jag än varit på att ta på mig våtdräkten och näsklämman och bara vara i vattnet. De dagarna har jag kunnat lugna mig själv med att söndagen bara är en natt bort med möjlighet för dubbelpass som alltid inleds med ett STA-pass för att sedan gå över till DNF-längder i 25-metersbassängen. Någon morgon på helgen gör jag ett yogapass på ca 30 minuter om jag känner för det och har tid. Ledordet har fått vara “måttligt” och vi börjar bli bekanta nu. Jag och måttligt. På ett bra sätt.
Var snäll mot dig själv, var snäll mot andra.
Nicole Edensbo, 2019-02-03
Göteborg, Sverige
